Simba har flyttat hit.

En snäll och go liten gammelkanin. Åldern på henne är lite osäker eftersom de glömt bort hur gammal hon är.
Men det kan vara mellan 6-8 år. Familjen kommer att kunna följa henne här.
De sökte ett hem där hon skulle få stanna livet ut och det kunde jag lova.

Hon fick flytta in i Kiwis gamla bur för den var lite större. Vi la i spån och de saker och mat

hon är van vid så hon skulle känna sig hemma. Men hon är så himla lugnt och trygg så hon har funnit sig

tillrätta med en gång. Natten fick hon tillbringa med stängd bur.
Men igår (tisdag) så var det dags för henne att utforska sitt nya hem. Och hon är himla nyfiken men golvytan

utan matta är lite hal men hon har provat på :)

Höhäcken i buren sitter helt på sne... Har idag fäst fast den. Jag har aldrig haft höhäck inne i någon bur för risken

att fastna och skada sig finns. Speciellt då det är yngre kaniner som klättrar och hoppar.

Kommer att ta fram den jag har sedan tidigare som man fäster på utsidan eller så får hon ha sitt hö på burbotten.

Egentligen gillar jag inte spån men vi får se hur det utvecklas med kisshörna/kisslåda osv...
Nu ska hon bara bo in sig, vilket hon verkar ha gjort.

Tisdag kväll var det full rulle i köket, genom tunnel och snedsprång på mattan:)

Det stod lejonhuvad kanin i annonsen och jag ska erkänna att jag inte kan något om dessa raser. Hon har lite

tofsar vid öronen, lite runt halsen och bröstet. Sen är det lite länge där bak på några ställen. Sånt som spånet

fastnar i och hänger med ut på mattan :(

Hon är jättesnäll och stannar kvar när man klappar henne. Hon verkar att ha blivit ompysslad en del.

Snart en dag gången och var nyss ute med Trick. Det är dimma och fuktigt i luften. Man hörde vattendropparna

droppa ner från träden. Undrar när snön kommer?

Livet går vidare och det är tungt emellanåt och många tankar far runt.
Man undrar, Varför?
Jag saknar Kiwi och Herman så det gör ont och tårarna tar aldrig slut. 
Gårdagen blev också en sorgens dag...

Susannas kanin Coccos blev sjuk och även han fick komma till kaninhimlen.
Tänker så på dej Sanna!

Tittade igenom mina bilder och fann bilder på Henry när han bodde i köket.

Bilden ovan är när han bara varit hos oss några dagar. Han skulle bli make till Smulan

så vi väntade bara på att han skulle få ålder att kunna kastreras.
Han är född i April 2008 och på fotot ca 4.5-5 månader gammal.

Han lärde sig snabbt att använda sin toalåda. Och redan då började han "smaka" på

allt vad ett hem kan erbjuda en kanin  

Henry på toa.
Under tiden vi väntade på att det skulle bli säkert att ha honom tillsammans med Smulan

så tog vi ner henne ibland och hon fick umgås med honom genom burgaller. Då låste vi in

honom i hans bur och Smulan fick springa fritt. Eller ibland fick hon bara sitta en stund i

transportburen och Henry fick kolla upp henne.
Efter 7-8 veckor så flyttade de tillsammans och det gick bra. Han är lite ivrig av sig men

Smulan hon knuffade till honom då han var för burdus.

Bilden är ganska nytagen och än idag gillar han att sitta på toa   
Han är en pigg liten rackare men inte så där tam att man kan klappa eller röra honom.

Men han tycker det är kul när man petar på honom för då skuttar han iväg och slår med

huvudet och kommer tillbaks till en för att man ska typ peta på honom igen.

Om kvällarna ligger han och Cloie tätt intill sina kompostgaller och han tvättar henne

på huvudet. Oftast är det han som gör detta. Någon enstaka gång har jag sett att Cloie

gör så med honom.
Trots att han inte är någon kelkanin så har jag så mycket glädje av honom. Han är full

av bus och sitter nästan aldrig still när han är ute om kvällarna. Om han inte hamnar på

toa förstås.

I morgon kommer jag att presentera vår nya familjemedlem.
/C

Det är med sorg jag nu sitter här och ska berätta om att Herman inte längre finns.
Han fick somna in i går eftersom han var svårt sjuk.

Ofattbart att vår Stora Herman är borta, borta för alltid. Nånstans där han är fri från
sjukdom och förhoppningsvis skuttar omkring i kaninhimlen och leker med andra som

också gjort resan till kaninhimlen.

Det var inte dags för dej att lämna jordelivet eller oss. Vi hade stora planer för vad du

skulle få uppleva och vara med om hos oss.
Men det blev inte så.
Husse sa -det är den snällaste kanin vi någonsin haft.

Herman var så försynt och lugn och trots vår korta tid tillsammans hann vi få många

mysstunder på golvet, han fick pussar på pannan och att klia kinderna eller smeka pannan tyckte han om.

Då la han sig ner och bara njöt. Han gillade myspys.

Varför ?  Varför just nu när du fått din familj?  Det är hårt och tårarna vill inte ta 

slut.... Herman fick snabbt plats i våra hjärtan och han kommer förevigt att ha stor 

plats där.
Nu är det tomt, ingen som flyttar skålar eller kisslådor. Ingen som kommer skuttande 

när man skär upp grönsaker. Han lärde sig väldigt snabbt ljudet när jag skar tex äpple.
Då var han genast med på noterna.

Men det fanns också sånt som vi fick jobba på och skulle fått jobba vidare på.
Hermans liv hade ju varit enformigt och osocialt i två år och det var stor omställning
att flytta. Men han gjorde framsteg och det hade troligen gått fortare om han varit
frisk och mått bra.

Han var allvarligt sjuk och vi fick ta ett svårt beslut att låta honom somna in.
När han somnade in fanns husse vid hans sida och vad fort en livslåga kan släckas.
Vila i frid Herman!
Vi är så tacksamma att vi fick lära känna dej. Det enda vi nu kan göra är att minnas dig

och ha minnen av dig i våra hjärtan.

Har pysslat lite med bloggar ett x-antal timmar.
Denna på bloggplatsen är enkel för nybörjaren men jag

vill kunna fixa lite mer.

Därför har jag nu öppnat en blogg där jag kan pyssla och fixa utan att

störa Tricks och kaninernas blogg. Snällt va?

http://pysselstugan-tricken.blogspot.com/

Ni är välkomna dit!

/C

Herman skriver:
Hejsan

Äntligen fick jag en chans att skriva lite. Matte hjälper mej förstås.

Idag har jag varit ute en sväng.

Husse hjälpte förstås till och den där gamla trälådan har tidigare kaniner gillat så husse

tänkte jag skulle få bekanta mej med den. Jag måste våga lite mer och nya saker är väldigt

läskiga.

Vad ska jag ta mej till ?

Jag går så sakta...

Den äter väl inte upp mej? 

Nä, inget händer... pust

Vad tittar ni på?   

Nu ska jag allt visa er...

Jag vågade!  Hur kul som helst.
Och hålen var perfekta för min kropp.   
Detta får jag nog göra om.
Fler bilder kommer när matte fixat till dem.
Jag kan berätta att jag nu får ha den fula trälådan i köket eftersom jag ska vänja mej 

vid nya saker. Snart är hela köket fullt. Transportburen står där också och lite andra 

saker som tillhör mej. Tror min husse o matte snart får skaffa sig ett eget kök   

Rusta har sänkt priset på trasmattor nu så det blir väl några nya till mej.
Jag har liksom kissat ner några och matte tror att om jag får nya så händer det inte igen..

Ja, hon får tro vad hon vill.

/Herman