Ikväll är det 10 års sedan vår första gemensamma kanin Liten lämnade oss. Endast 4 månader gammal. Hennes liv hann ju inte börja, hon fick inte uppleva ett helt kaninliv.
Vi pratar om henne emellanåt för trots sitt korta liv så hann hon visa sina goda sidor. Hon var en tuff liten kaninfröken som inte var rädd för något, aktiv och nyfiken och med långa öron och liten kropp. Hon finns i våra hjärtan och vi minns hennes upptåg och busigheter än idag.
Hon var ett impulsköp då vi inför middsommarhelgen skulle handla men tog en runda till djuraffären för att köpa något till hundarna. Vi gjorde som vi alltid brukade, kikade in bland smådjuren.
M. fastnar alltid för djur som är nyfikna och är det kaniner så är det de långa öronen han faller för. 

Vi blev väl båda    i henne men det stannade vid det. Vidare til matbutiken diskuterades hennes personlighet och hur söt hon var... Väl inne i matbutiken så blev det så att vi slutligen stannade upp och tanken fanns hos båda och vi beslutade oss för att gå tillbaks igen till djuraffären. Då sa jag att det är ju inget problem för bur har jag i källaren och resten får vi ju köpa med hem.
Vi fick henne i en kartong och glada åkte vi hem med vår lilla kanin som vi då redan döpt till Liten.
Hem och fixade till bur och inredning och div och hundarna gjorde stora ögon. Min hund var inget problem för han hade bott med kanin tidigare men M. hund var inte lika kaninsäker och vi skulle bort några timmar på kvällen så hon fick bo på toaletten i sin bur den kvällen. Jag var himla glad för jag hade saknat kanin sen Stampe gick bort.
Så nu satt vi där med en undulat, två hundar och en liten kanin. 
Liten var den kanin som först började äta på tapeterna i köket och jag kan berätta att efterföljarna har fortsatt  

 
Hon hann följa med på en veckas semester till landet. M. hade snickrat en fin utebur till henne. Och så glad hon var då hon var på gräset på dagarna.
Liten fanns inte så länge i våra liv och ändå hann hon ge oss minnen som vi än idag har kvar   Älskade lilla Liten!